Ska nu försöka mig på ett inlägg, har inte varit lätt att skriv eftersom jag avslutade mitt förra med att INGET KAN STOPPA OSS....Men vi hade fel..Vi kunde INTE besegra denna förbannade elaka CANCERN Sista tiden fick Vicki vara hemma, med hjälp av MOH och Magnus. Hennes sista tid var jobbig men ändå fin om man nu kan säga så. Vi hade pratat om allt ,vi visste hur hon ville ha de "om" det går som vi inte vill som Vicki sa.Vi hela hennes familj fanns vid hennes sida hela tiden, myste i sängen med henne, pratade hemlisar mm. Känner inte att jag inte hann säga allt jag ville för det gjorde jag. Men denna tomhet går ej att beskriva.......att hon inte längre finns bland oss att jag inte kan hålla hennes hand höra hennes röst.
Tar en paus nu....
Kram kram Älskä däj Vicki
