Det har hänt så mycket i min närhet nu sista tiden, vet inte vad man ska skriva....känns som det som hänt hemma hos mig egentligen inte va så speciellt.
En gammal arbetskamrats pojk har tagit livet av sig, HUR?? Hur klarar man nått sånt?
Jag vet av egen erfarenhet att åtminståne jag tyckte att de var jobbig hur alla andra kunde fortsätta som "vanligt". Men jag ska å andra sidan vara lycklig....jag räddade livet på min morbror, han rasade ihop, hjärtinfarkt, hjärtstopp,jag ringde ambulans och började hjärt lung räddning.Han klarade sig <3 .Men NU efteråt de är då de jobbiga börjar, jag har svårt att äta , sova, vara bland människor jag ej känner. Tur att jag har sån BRA familj släkt och vänner. alla har hjälpt mig på sitt sätt. Går nu hos kurator för min panikångest, börjar sakta men säkert att bli starkare om man säger så....Men varje kväll "så gott som" går jag igenom den 7 aug....
Jag frågar mig nu, HUR?? Klarar man att mista ett barn?? Vill inte ens tänka tanken, jag träffade Simon nån gång men då var han bara en liten skrutt =) Har läst mig till på hans storasysters blogg att han inte hade de så lätt , jag hoppas att han fått träffa sin pappa nu och att dom får vara tillsammans <3 Men för familjen som finns kvar här på jorden , vilket helvete..Usch men våga visa att du bryr dig!! Ett litet sms räcker. Tänker på dig Gunnel <3 Kramar Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar